Blir längre och längre mellan gångerna jag tittar in här. Det är mycket nu helt enkelt för annars tycker jag det är skönt att skriva av sig när man fått tid över. Tid över är sällan något jag har nu, känns som allt jag hinner göra är att jobba, städa, tvätta, handla, mysa med Alice, lägga henne, jobba och planera på kvällar blandat med lite plugg när jag orkar, och så träning på det!
Sen sist har vår älskade älskade Alice fyllt 3 år! Sjukt när jag tänker efter, och det blir inte bättre av att tänka att hon fyller 4 år nästa gång.. jisses STANNA TIDEN!
Hoppas och tror att hon hade en fantastisk födelsedag!
Skolan gnager mig i hälarna, vill så gärna finna energin till ett skolryck och bara bli färdig. Få släppa allt som har med den att göra, känna mig fri och endast ha jobbet att tänka på när jag kommer hem. Få känna att jag inte har så många måsten och verkligen kunna ge mitt fulla fokus till Alice när jag väl är ledig. Jag är duktig på att "släppa" skolan och tänka att jag tar det när jag kan och orkar, men det ligger ändå någonstans och retas i bakhuvudet. Önskar så mycket att jag hade varit liite mer driven när jag väl gick skola, att jag såg till att göra undan allt så fort som möjligt. Att jag kanske inte hade jobbat så pass mycket som jag gjorde under tiden, men samtidigt fixade jag det otroligt bra enligt mig själv.. Levde med att "det är bara under en kort period av mitt liv" men den korta perioden sträcker sig längre och längre. Siktar på att bli färdig med en tenta 27e oktober, och att få opponera i december så får vi se om jag lyckas med dessa två steg. Alla framsteg är bra steg, men känner mig ändå misslyckad ibland.
Men så tänker jag mitt i all denna röran, jag HAR fixat det såhär långt, jag HAR lyckats komma undan så många studieskulder i och med att jag har kämpat på med både jobb och skola samtidigt och fortsätter på samma vis med ett helt nytt yrke, jag HAR en dotter som är så framåt och visar sådant intresse för att lära sig nya saker varje dag, hon visar sådan omtanke och medmänsklighet att jag blir många gånger blir tårögd när jag tänker på hur fantastisk hon är, hon är nu 3 år, det absolut bästa jag gjort i hela mitt liv! Så mitt i all denna röran känner jag någonstans att jag faktiskt lyckats och att jag kommer fixa detta med på något sätt! Det får ta den tid det tar och jag får helt enkelt tro på mig själv.
Med detta önskar jag alla en trevlig helg, nu tänker jag plugga!
Your speed doesn´t matter, forward is forward.
Kommentera